Mot en frisk kropp

Förra året i februari började jag den extremt långa resan tillbaka mot en fungerande kropp och under hela året tog jag sen små, små steg i rätt riktning. När jag nu ser i backspegeln kan jag sammanfatta det som ett väldigt bra år, det året då det äntligen började vända uppåt igen efter dom mycket tunga och mörka åren 2013 och 2014. Grunden till mitt bättre mående kom dock redan under hösten 2014 då jag började med några olika kosttillskott, utan dom hade jag nog inte haft kraft nog att göra ytterligare förändringar.

Under våren 2015 smög jag alltså igång min träning med kortare promenader som efter en stund blev till korta löprundor. Sen blev det längre och längre promenader och i maj började jag köra lite styrka med några få övningar och bara med min egen kroppsvikt.
Sommaren gick och jag gick, och gick, och gick…i alla fall fem gånger i veckan promenerade jag mellan 30 – 90 minuter.

Tidigare hade sorgen över mina förtvinade muskler och förlusten över den starka kropp jag en gång haft tagit över vid träningstillfällena och gjort att jag gick därifrån deppigare än när jag startade passet.  Men nu hade den sorgen äntligen bytts ut mot en beslutsamhet och i den vevan skapade jag min hashtagg på Instagram: motenfriskkropp och min målmedvetenhet som jag personifieras av hade hittat återkommit med full kraft.

 

Utesluta gluten

I juni besökte jag för första gången en kinesiolog, det var ett mycket intressant besök och det kändes underbart att under två hela timmar ha nån som ställer frågor och lyssnar intresserat på allt jag berättade, nån som verkligen har tid att intressera sig för min hälsa till skillnad från läkarna på vårdcentralen som ska försöka hinna hjälpa sin patient på 20 min.
Jag fick väldigt mycket information kring min kropp och tillsammans beslutade vi att jag skulle utöka mina kosttillskott och att jag skulle prova att utesluta gluten ur min kost. Jag hade redan tidigare förstått att gluten kan vara orsak till en läckande tarm som i sin tur ger upphov till autoimuna sjukdomar. Eftersom jag hade symptom som tydde på hypotyreos typ 2 så var jag helt med på att prova och se om det kunde hjälpa mig. Det var svårt i början och jag fick med mig en lång lista på saker som kan innehålla gluten. Jag har ju i många år levt sunt men i och med glutenförbudet till 100% försvann väldigt många tillfällen som jag förr hade kunnat “unna mig” nånting på. Plötsligt var det inte ens möjligt att nån endaste gång ta en kaka sådär efter lunchen på jobbet, eller ta en liten chokladbit en fredagskväll.
Men det som varit svårast att undvika för mig är maltodextrin, det finns ju i hur många varor som helst i butikerna – allt från cole slaw till smaksatta nötter och häromveckan hittade jag det t.o.m i ett av mina teer.

Min noggrannhet kring gluten har gjort att jag läst på de allra flesta förpackningarna där ute i butikerna och det har faktiskt fått mig att bli mörkrädd. Jag ska ärligt säga att jag inte varit medveten om hur fruktansvärt mycket tillsatser det är i det mesta, inte så till den milda grad att man inte ens kan äta smaksatta nötter. Det här har lett till att jag nu är allvarligt bekymrad över vad vi stoppar i oss. Dom allra flesta människor går genom vardagen utan att ägna en tanke åt vilket näringsinnehåll maten dom stoppar i sig har, jag var ju själv där fram tills inte alltför länge sen. Jag är uppvuxen i “mack-generationen” som jag brukar kalla det då svaret på jag är hungrig alltid var – “ta en macka så länge”.

Vi 80-talister känns som vi är gjorda av bröd, pasta och potatis och jag förstår ju nu att det och bristen på grönsaker och annan näringsrik kost såklart satt sina spår. Och med en sjukdom som lipödem i grunden där man har lättare att lagra in fett än andra verkar det inte så konstigt längre att jag inte kunde hålla min vikt.
Jag är inte heller det minsta förvånad över att människor blir sjukare och sjukare när vi dagligen får i oss mat som är besprutad, genmanipulerad och innehåller tillsatser till förbannelse. Jag är inte tillräckligt kunnig för att veta vad alla E-nummer betyder men för mig räcker det med att tänka att jag vill äta så naturlig mat som möjligt. För oss med lipödem som dessutom har en ständig inflammation i kroppen är det ju än viktigare att äta en naturlig kost fullproppad med massa näringsämnen.

 

Plötslig viktnedgång

I september hände det plötsligt nånting som aldrig hänt förut – jag började gå ner i vikt utan att ha ansträngt mig. Alldeles av sig självt verkade fettet plötsligt lämna min kropp, i en ganska hastig takt.
Jag var förbryllad…  Jag hade ju ätit likadant sen i juni och jag hade väl visserligen trappat upp träningen något men inte så pass mycket så det skulle göra nån skillnad på byxorna.

Men plötsligt en dag så kom jag ihåg att jag hade läst att det tar 3-6 månader för tarmen att läka…  och då klarnade allt. Naturligtvis var det så det hängde ihop och ett bättre bevis för att det var den läckande tarmen som orsakat så många problem hos mig kunde jag ju inte få. Jag fortsatte gå ner kilo efter kilo under hela hösten och fortfarande tappar jag faktiskt i både vikt och storlekar, inte i lika hastig takt men sakta men säkert.

Det här har varit en fullständigt makalös upplevelse för mig. Jag hade aldrig kunnat tro att jag med den mediokra arbetsinsatsen skulle tappa så många kilon när jag under så stora delar av mitt liv gjort betydligt större ansträngningar men utan resultat på vågen. Samtidigt som jag gick ner kilo efter kilo så lättade också smärtan i min kropp. Inte den på benen – där lipödemet är som värst, men i mina armar t.ex. försvann den där känslan av att ingen kan peta på mig utan att det gör ont. Samma sak med området på sidan om brösten, nedanför armhålorna där jag hade en fruktansvärd smärta tidigare.

Nu har mitt liv tagit en helt ny väg och det känns som jag håller på att bli ett hälsofreak:) Mitt intresse över vad vi stoppar i oss och vilken miljö vi lever i ökar för var dag som går, jag funderar kring hur genmanipulerad och besprutad mat påverkar våra hormoner och jag är väldigt bekymrad över hur mycket sockret betyder för cancertumörer.

Min medvetenhet har gjort att jag har blivit duktigare på att dricka mitt citronvatten på morgnarna, förut gjorde jag det nog bara en gång i veckan men nu är det nästan varje dag. Jag väljer nästan alltid ekologiska produkter när det finns att tillgå. Jag har sedan tidigare bytt ut min deodorant mot en utan aluminium – helt sjukt att det ens finns aluminium i från början, i en vara som vi använder direkt mot huden varje dag… Jag kör just nu 3 alkoholfria månader – med förhoppning om förlängning sen 🙂

Jag har också hunnit sätta upp några nya mål för 2016:

  • Minska på mejeriprodukterna för att förhoppningsvis kunna sänka inflammationen i kroppen
  • Äta mer vegetariskt
  • Byta ut plast i min vardag till glas eller rostfritt – allt från matlådor till vattenflaskor
  • Byta ut alla mina hudkrämer och smink mot alternativ som är baserade på naturliga produkter och inte innehåller hormonstörande medel eller gifter

 

I morgon ska jag på återbesök hos min kinesiolog och det ska bli extremt spännande att se vilka andra förändringar som skett i min kropp det senaste halvåret. När jag är klar där ska jag beställa två kokböcker, Mat som läker och Autoimmun kokbok. Med den här starten på nya året kanske det blir ännu roligare läsning om ett år när det är dags att summera 2016, vem vet…

Mot en frisk kropp!

 

 

Några länkar om glutenfri kost för er som är intresserade:
http://karlhulten.se
http://www.halsasomlivsstil.com
http://www.jonasbergqvist.se
Citron har antiinflammatoriska egenskaper och stöttar bl.a immunsystem och lymfsystemet.
Läs mer här:
Benefits of drinking lemonwater every morning
Instagram
Facebook
YouTube
RSS