Jag brukar kalla det “gör tvärtom” enligt en övning som jag fick lära mig när jag behandlades för mina ätstörningar och mitt sätt att se på min kropp.
Övningen går ut på att göra nånting precis tvärtom som namnet säger.
Om era tankar brukar vara “Nej, jag kan inte gå i shorts så nån ser mina ben” – Prova att gå i shorts! Kanske bara hemma i trädgården eller mer ute bland folk.
Om tanken brukar vara “Nej, jag kan inte ha vita byxor för då syns mina gropiga lår” – Prova att ha vita byxor!

Testa er själva och se vad som händer. Fick du ta emot glåpord, kändes det ovant men kanske ändå ganska bra, eller kommer ni tom uppleva en känsla av befrielse!?
Fundera ut 1 grej, som är en lagom stor utmaning, och gör tvärtom under helgen som kommer.
Dela gärna med er här om vad ni gjorde och hur det gick. På så vis kan vi sporra och hjälpa varandra.

Med hopp om en härlig, varm och skön vårhelg.

Kram på er alla! “

Och vilken makalös respons det blev på detta. Så många som gjorde nåt annorlunda och delade med sig av det i gruppen. 
Allt från strandutflykter till att gå i nya kläder eller helt enkelt inte skyla sig.
Måste säga att det värmer nåt oerhört att få ta del av historierna och framförallt se hur dessa kvinnor, NI, växer av att vi hjälper varandra. 

När jag nu gett andra denna utmaning tänkte jag att jag kan ju inte vara sämre själv, utan måste ju stå upp för detta jag också. 
Sagt och gjort rotade jag fram mina gamla korta shorts som jag tidigare haft när jag varit som smalast men då med tjocka, svarta tights under så inga gropar skulle synas.
Jag provade dom för nån månad sen när jag skulle ut och dansa men då var dom för små.
I lördags satt dom plötsligt bra så det händer saker med min kropp även om jag inte märker det så mycket i vardagslivet. Och jag lägger ju inte heller jättestor vikt vid det – däremot att smärtan i mina lår är borta är jag så tacksam för varje dag.

I alla fall så drog jag på mig shortsen och dom var så sköna och oerhört svala i den heta sommarvärmen som hade dragit in över Stockholm. Dom här ska jag ha idag tänkte jag och kände mig modig. 

Jag gick och duschade och fixade till mig och drog sen på mig min tänkta outfit igen och var redo att gå. Jag skulle åka till ett centrum i närheten och hämta en kompis och beställa lite mat, vilket betydde att jag skulle behöva gå igenom hela centrumet och över ett torg, i dom där korta shortsen…
Vad hade jag gett mig in på egentligen, kan jag verkligen visa upp dom här låren…bleka, sladdriga, fulla med ärr från operationen… Hmm, gamla dömande tankar kom farande.
Men nej- dom där går jag inte på längre. Jag duger precis som jag är – och precis som i min uppmaning till er andra tänkte jag.
– Vad är det värsta som kan hända? Och en utmaning ska ju vara just en utmaning. 

På väg till dans

Shortsen fick sitta på och oj vad obekväm jag kände mig mina första steg i centrumet – men vet ni vad – INGEN tittade på mina ben eller brydde sig en sekund. It´s all in my head…
Nu hoppas jag att både ni och jag kan göra mer av sånt här i vardagen och på så vis ta små kliv mot större självkärlek hela tiden.

Jag tyckte shortsen var så sköna så dom fick åka på även till kvällen när jag skulle iväg och dansa – då blev det dock med strumpbyxor under då jag inte vill dansa utan nån som helst kompression på. 

Det bästa av allt var att jag kände mig så otroligt FRI!
Det var så skönt att ha sådär lite på sig då det alltid är tokvarmt att dansa och speciellt varma sommardagar. Och helt galet skönt med shorts som separerar låren från varandra så att jag både kunde vara sval men också slippa sår mellan låren. 

Jag hade en fantastisk danskväll och jag känner mig lite stolt över att jag nu tagit ännu ett steg på min resa vad gäller kroppskärlek.
Hoppas ni känner detsamma!